När man tillverkar däck används en stomme som består av sammanvävda trådar. EPI är ett mått på tätheten i denna väv. EPI står för Ends Per Inch eller antal trådar per kvadrattum. Ett annat mått är TPI och det är det vanligast förekommande måttet för vävtäthet och de flesta stora däcktillverkarna pratar om TPI. Continental, Maxxis, Pirelli säger alla TPI. EPI är ett mått Schwalbe använder. Läs gärna mer i vår artikel om TPI vs EPI här).

EPI är antalet varp trådar per kvadrat-tum i ett tyg – man mäter alltså endast trådarna på den ena ledden. Generellt är det som med TPI; ju högre täthet desto finare väv. Detta betyder att om man har lika många väfter som man har varper i en väv är EPI exakt hälften av TPI.

En del tillverkare adderar flera lager väv och summerar EPI/TPI antalet. De kan till exempel ange TPI på upp till 300 trots att det knappt ens är möjligt att tillverka en meningsfull väv som är så tät till ett cykeldäck. När TPI går över 100 eller 150 eller så är det nästan alltid flera lager väv där varje lagers TPI adderas till en summa.

Det är oerhört svårt att generalisera och säga att det ena är bättre än det andra – men om man måste kan man säga att ett däck med högre TPI är av högre kvalitet än ett däck med ett lägre TPI. Man kan konstatera att ett däck med lågt TPI (eller EPI – låt oss för enkelhetens skull använda TPI här och låtsas som att det är samma sak) blir sladdrigare och svagare och slits ut snabbare.

En tät vävd stomme är nödvändig för att få ett lågt rullmotstånd och goda cyklingsegenskaper. Samtidigt ökar punkteringsskyddet – en tät väv släpper inte lika lätt igenom vassa föremål. Man kan dock inte generalisera här – en högprestandaväv med ett högt TPI kan vara tillverkad av en väldigt tunn och nästan skör väv och är optimerad för andra egenskaper än punkteringsskydd; fart och låg vikt.